Semestern kommer närmare

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Tanken var att jag skulle skriva av mej lite. Och att jag skulle kunna gå tillbaka hit och läsa vad jag gjort och inte gjort. Om någon annan vill läsa är det också okej. Det är kul att få lite respons ibland.

Känns inte kul att skriva när det är mycket negativa tankar i huvudet som det varit sista tiden. Jag börjar att vänja mig med ett öga, fast kul är det ju inte.  Större bekymmer är min trötthet och orkeslöshet som faktiskt blivit värre under året. Jag har en sköldkörtelsjukdom och äter Levaxin sedan säkert 25 år tillbaka. Trots det har jag aldrig blivit piggare av att äta medicinen. Jag ha vant mig att gå på halv fart. Men nu har jag börjat förstå att problemen kan kvarstå trots medicinen. Tyvärr är det så att den svenska sjukvården har stannat vid  den kemiska Levaxintabletten vilken inte alltid räcker till eftersom andra hormoner kan behöva tillföras. Många mår bra på Levaxinet men alla gör det inte.
Utomlands tar man tag i hela problemet och patienterna mår bra efter behandling. Jag kommer att försöka söka hjälp på annat håll. Nog om detta elände. Om två veckor till så har jag semester :-)

Stiftsgården Skellefteå

Igår hade jag en trevlig kväll med mina syjuntakompisar vi var ute och åt trerätters middag med ett glas vin till varje rätt.

Supergott och supermysig miljö och trevligt hade vi några timmar. Tack för sällskapet om du läser detta!

Sedan gick vi in till centrum på Stadsfesten som började igår, rätt mycket folk och livat värre, en öl och lite surr det räckte nog för oss. Så jag ringde min privatchaufför för hämtning.

Det känns i kroppen idag att jag inte riktigt orkar. Men jag ångrar inget.

Kram/Susanne



Långa dagar

Jag tycker att dagarna är långa numera, inte för att det är långsamt men ändå. Inte läggdags ännu och jag känner mej jättetrött och har ont i ben och fötter.
Kanske det beror på att jag och min sambo åkte till Ikea och shoppade i går.
Vi missade det fina vädret som vi väntat på men resan var nödvändig. Så nu är jag mätt på Ikea ett tag.

I eftermiddag har jag och en kompis gått broarna runt, vi stannade och fikade på Kyrkholmen, det var trevligt att träffas för det var flera år sedan sist. Så jag är väl trött efter det också. Jag är fortfarande halvt sjukskriven p.g.a ögat fram till min semester. Hoppas även att kunna samla lite energi  inför hösten.

Har en del små trevligheter att se fram emot innan semestern så jag hoppas att även det ska ge  mig energi.
Snart midsommar ju...oj..oj...känner mig något snuvad på sommaren hittills.

Kram Susanne

Sveriges nationaldag i morgon

Solen lyser med sin frånvaro, regn och åter regn.
Känner mej verkligen snuvad på våren i år.
Hjälp...snart är det ju midsommar ju.
I morgon är Nationaldagen, ledig...underbart :-)
Så ska det vara varje onsdag om jag får bestämma.
Hoppas på uppehållsväder så jag kan plantera lite ute, kanske gå en promenad. 

Det är helt perfekt att jobba 4 timmar per dag jag hinner ju faktiskt orka med mej själv också. Men tyvärr är det ju inte beständigt.
Det är jobbigt att vänja mej med min ögonsjukdom men det går bättre. Vissa dagar är jobbiga.
Har varit på VC i dag, ska kolla min kärlstatus. Jag har inga positiva erfarenheter av VC längre men läkaren jag träffade var okej men det känns ändå lite som löpande bands principen. Jag ska lämna en del prover men får ta det en annan dag p.g.a att jag ska vara fastande. Mitt blodtryck tenderar att vara för högt så jag ska kolla på apoteket vid tre tillfällen. Tänk hur det har blivit....på mitt eget ansvar att jag ser till att gå dit...tenderar det att vara över 140/90 så får jag själv ta kontakt med VC för blodtrycksmedicin. Hur blir det med vården i framtiden? Jag ser inte fram emot att bli gammal, inte om jag blir sjuk :-(

Kram/Susanne

Känns bättre i dag

Dagarna går fort och jag har varit så trött så trött. Oron över mina ögon har tagit massor av energi. 
I går afton var jag med mina "junta" vänner på "high time" Tea (tror det kallades så) på Sonias Delibod. Vi drack massor av gott Earl Grey te och åt oss mätta på var sin bricka med ost, två små pajer , två muffins, båda med diverse gott i, marmelad, en fruktsallad en sockerkakskiva med frukt o nötter en kaka med choklad, lakritz och chili. Slår mej i skrivandes stund...varför i hela friden tog jag inte en bild på kalaset? Jag har visst kommit av mig helt och hållet. Trevligt var det i alla fall och tur jag har en "hemmagubbe" numera som kunde både skjutsa och hämta när jag inte får köra bil längre :-(

Dom här bilderna får duga i stället.


Idag känner jag mej lite piggare, stannade kvar och åt lunch på jobbet i lugn och ro. Gick sedan  till "friskvårds" och styrketränade, det var några veckor sedan sist men det kändes bra att göra, mår ju mycket bättre både psykiskt och fysiskt efter träningen. Så fortsättning följer.

Kram Susanne

Måndag med sol

Min första halvdag på veckan har avslutats. Har känt mej rätt nedstämd i helgen och det kändes inte helt enkelt att åka till jobbet i morse. Men det gick ganska bra att jobba trots allt. (Läs föregående inlägg)  HÄR

Finväder har det varit idag och jag tog en prommis när jag kom hem. Tänkte först att jag skulle stoppa musik i öronen, men nej jag ska lyssna på fåglarna och naturen. Nu måste jag ta tillvara på min sjukskrivning och bara vara.

När jag kom hem efter prommisen la jag mig raklång på bron med fötterna på trappstegen och försökte bara njuta av tillvaron med Oskar strykandes kring mitt huvud.

Jag blundade och låtsades att jag kunde se allt vackert,
lyssnade till traktorljud, vindens sus, fågelkvitter och mitt eget öronsus. En otroligt skön känsla att koppla av och bara vara.

Kram/Susanne

Synnervsinfarkt

Just nu känns det tungt men tiden måste få ha sin gång,
jag måste få sörja mitt öga. Se mitt föregående inlägg.

Det har blivit ännu sämre, jag ringde läkaren i tisdags och  han tyckte att jag skulle komma så han fick titta igen. Jag har  nu skymning över hela ögat, jag ser nästan inga detaljer alls längre. Mitt högra öga där har jag synfel 1,0 med glasögonen på och dessutom samma rubbning som på mitt andra men bara "delvis skymd sikt" i nedre delen av ögat.
Det kallas synnervsinfarkt. Det finns inget man kan göra.

Jag kan inte se klar text på datorn eller när jag ska läsa längre. Jag får inte heller köra bil. Förmodligen aldrig mera.

Jag bad om att få bli halvt sjukskriven så jag ska nu jobba halva dagar en månad framåt. Det känns bra för mej,  jag behöver få landa i allt detta. Mitt arbete måste nog anpassas en del så att det funkar. Jag tror att jag kan jobba hjälpligt vid datorn men det tar på. Sanningen är nog att jag vill tro att jag ser mera än vad jag egentligen ser. Jag kanske måste göra helt andra saker i framtiden, i mitt jobb är datorn ett måste.
Många tankar rör sig i mitt huvud. Ibland känns allting mörkt och ibland känner jag mig hoppfull och tänker, det är en mening med vad som händer. Kanske det är dax att vända blad till något helt annat, vem vet. Jag får känslan att detta är en varningssignal att nu måste jag stanna upp, lyssna,
se det jag kan se, uppleva, skaka av mig den inre stressen.

Sanningen är att jag faktiskt trott att jag redan kommit långt med detta. Men så är det inte, jag har fortfarande mycket att lära...

Kram/Susanne

Min syn kommer aldrig att bli som förut

Att kunna läsa ett stycke utan att texten flyter och suddar. Alla fina ljuvliga synintryck av ett vackert landskap eller en fin bild och att kunna se helheten är nu borta.
Just nu tycker jag synd om mej själv.

För drygt 15 år sedan började jag se suddigt på mitt högra öga och lite ljusblixtrar då och då. Fick komma på VC, läkaren kontaktade ögonkliniken och jag fick komma dit samma dag. Det blev utredning och jag fick göra en skiktröntgen av huvudet. Man konstaterade att jag fått synbortfall på vissa delar av ögat jag fick veta att detta fick jag leva med.
Man sa också att det fanns en risk att jag kunde få det också på andra ögat.
Jag konstaterade att det var på mitt sämre öga och att det var tur det. Åren har gått och jag har inte besvärats nämnvärt av detta.  Har i övrigt ganska bra syn och nu har det mest ålderssyntheten som gjort sig påmind.

Jag hade haft känning några dagar av känslan av att ha något i mitt vänstra öga, så plötsligt på kvällen den 1:a maj så upptäckte jag att jag såg suddigt, tänkte direkt på mitt andra öga.
Hade svårt att somna den kvällen, när jag vaknade tidigt på måndagsmorgonen gjorde sig mitt öga påmind och jag hade svårt att slå mig till ro.

Jag ringde till ögonmottagningen så snart jag kom till jobbet och fick en tid att komma kl 11.
Blev ordentligt undersökt och man kom fram till att jag drabbats av samma åkomma på vänster öga. Cirkulationen i blodkärlen till ögat är så dålig, därför kan det bli så här.
 Läkaren sa att jag hade väldigt tunna blodkärl därför är det större risk att jag kan få cirkulationsrubbning.
Var tillbaka i måndags och gjorde en synfältsundersökning där konstaterade man att synbortfallet var ungefär likvärdigt på båda ögonen.
Det här går dessvärre inte göra något åt man har försökt med olika metoder däribland blodförtunnande medicin men det hjälper inte.

Det känns som det blivit ännu sämre i mitt öga, upptäckte att jag inte kan läsa alls med ögat. Det är bara mitt högra som har kompenserat så nu förstår jag också hur dåligt jag ser med det ögat, för texten är inte skarp. Förut har ju det vänstra fixat allt.  Åh vad ledsen jag blev.

Jag ringde och fick prata med läkaren i fredags igen.
Jag ville fråga igen och förvissa mej om vissa saker. Jag blir kallad i juni månad på en mer ingående synfältundersökning. Det kan vara så att jag inte får köra bil. För mej känns det just nu som katastrof. Jag har kört bil till och från jobbet, det går ganska bra men hundra är det ju inte.

Har tagit semester denna fredag också, jag kan ju inte se ordentligt på datorn och jag som jobbar med detta heldagar på jobbet, hur ska det gå?
Jag och Kurt har var på en liten stadstripp i går, Kapp Ahl, Dressman, Rusta o Ica Maxi.
Blir alldeles yr av alla suddiga synintryck likaså var det ju på Ikea i tisdags, kunde inte njuta av det jag annars tycker är roligt. Det som kommer i min närhet gör mej lite vimsig och jag kan snubbla över saker som står på golvet det har jag fått erfara flera gånger.
På håll går det bättre därför har jag kunnat köra bil. Men borde nog inte göra det i dagsläget.
Jag får helt enkelt hitta nya saker i livet att njuta av. Troligtvis kommer jag att vänja mig succesivt. Men det blir aldrig som förr.

Kram/Susanne