Just nu känns det tungt men tiden måste få ha sin gång,
jag måste få sörja mitt öga. Se mitt föregående inlägg.
Det har blivit ännu sämre, jag ringde läkaren i tisdags och han tyckte att jag skulle komma så han fick titta igen. Jag har nu skymning över hela ögat, jag ser nästan inga detaljer alls längre. Mitt högra öga där har jag synfel 1,0 med glasögonen på och dessutom samma rubbning som på mitt andra men bara "delvis skymd sikt" i nedre delen av ögat.
Det kallas synnervsinfarkt. Det finns inget man kan göra.
Jag kan inte se klar text på datorn eller när jag ska läsa längre. Jag får inte heller köra bil. Förmodligen aldrig mera.
Jag bad om att få bli halvt sjukskriven så jag ska nu jobba halva dagar en månad framåt. Det känns bra för mej, jag behöver få landa i allt detta. Mitt arbete måste nog anpassas en del så att det funkar. Jag tror att jag kan jobba hjälpligt vid datorn men det tar på. Sanningen är nog att jag vill tro att jag ser mera än vad jag egentligen ser. Jag kanske måste göra helt andra saker i framtiden, i mitt jobb är datorn ett måste.
Många tankar rör sig i mitt huvud. Ibland känns allting mörkt och ibland känner jag mig hoppfull och tänker, det är en mening med vad som händer. Kanske det är dax att vända blad till något helt annat, vem vet. Jag får känslan att detta är en varningssignal att nu måste jag stanna upp, lyssna,
se det jag kan se, uppleva, skaka av mig den inre stressen.
Sanningen är att jag faktiskt trott att jag redan kommit långt med detta. Men så är det inte, jag har fortfarande mycket att lära...
Kram/Susanne
Att kunna läsa ett stycke utan att texten flyter och suddar. Alla fina ljuvliga synintryck av ett vackert landskap eller en fin bild och att kunna se helheten är nu borta.
Just nu tycker jag synd om mej själv.
För drygt 15 år sedan började jag se suddigt på mitt högra öga och lite ljusblixtrar då och då. Fick komma på VC, läkaren kontaktade ögonkliniken och jag fick komma dit samma dag. Det blev utredning och jag fick göra en skiktröntgen av huvudet. Man konstaterade att jag fått synbortfall på vissa delar av ögat jag fick veta att detta fick jag leva med.
Man sa också att det fanns en risk att jag kunde få det också på andra ögat.
Jag konstaterade att det var på mitt sämre öga och att det var tur det. Åren har gått och jag har inte besvärats nämnvärt av detta. Har i övrigt ganska bra syn och nu har det mest ålderssyntheten som gjort sig påmind.
Jag hade haft känning några dagar av känslan av att ha något i mitt vänstra öga, så plötsligt på kvällen den 1:a maj så upptäckte jag att jag såg suddigt, tänkte direkt på mitt andra öga.
Hade svårt att somna den kvällen, när jag vaknade tidigt på måndagsmorgonen gjorde sig mitt öga påmind och jag hade svårt att slå mig till ro.
Jag ringde till ögonmottagningen så snart jag kom till jobbet och fick en tid att komma kl 11.
Blev ordentligt undersökt och man kom fram till att jag drabbats av samma åkomma på vänster öga. Cirkulationen i blodkärlen till ögat är så dålig, därför kan det bli så här.
Läkaren sa att jag hade väldigt tunna blodkärl därför är det större risk att jag kan få cirkulationsrubbning.
Var tillbaka i måndags och gjorde en synfältsundersökning där konstaterade man att synbortfallet var ungefär likvärdigt på båda ögonen.
Det här går dessvärre inte göra något åt man har försökt med olika metoder däribland blodförtunnande medicin men det hjälper inte.
Det känns som det blivit ännu sämre i mitt öga, upptäckte att jag inte kan läsa alls med ögat. Det är bara mitt högra som har kompenserat så nu förstår jag också hur dåligt jag ser med det ögat, för texten är inte skarp. Förut har ju det vänstra fixat allt. Åh vad ledsen jag blev.
Jag ringde och fick prata med läkaren i fredags igen.
Jag ville fråga igen och förvissa mej om vissa saker. Jag blir kallad i juni månad på en mer ingående synfältundersökning. Det kan vara så att jag inte får köra bil. För mej känns det just nu som katastrof. Jag har kört bil till och från jobbet, det går ganska bra men hundra är det ju inte.
Har tagit semester denna fredag också, jag kan ju inte se ordentligt på datorn och jag som jobbar med detta heldagar på jobbet, hur ska det gå?
Jag och Kurt har var på en liten stadstripp i går, Kapp Ahl, Dressman, Rusta o Ica Maxi.
Blir alldeles yr av alla suddiga synintryck likaså var det ju på Ikea i tisdags, kunde inte njuta av det jag annars tycker är roligt. Det som kommer i min närhet gör mej lite vimsig och jag kan snubbla över saker som står på golvet det har jag fått erfara flera gånger.
På håll går det bättre därför har jag kunnat köra bil. Men borde nog inte göra det i dagsläget.
Jag får helt enkelt hitta nya saker i livet att njuta av. Troligtvis kommer jag att vänja mig succesivt. Men det blir aldrig som förr.
Kram/Susanne
I går var det sol och idag är det grått och trist aprilväder. Men å andra sidan behöver jag inte ha dåligt samvete att jag håller mej inomhus. Har varit på en 45 min prommis. Det var skönt och det tillräckligt för mina fossingar.
Har just intagit nypondryck och limpmackor, ungefär så ser min lunch ut när jag är ledig.
Jag vet att det skulle vara bättre att laga en riktig lunch men det blir liksom inte av.
Så nu sitter jag här och njuter i soffan tillsammans med en Oskar katt som slickar min arm och snart ska somna så sött.
Nu har jag tänkt bli mera hälsosam, har inhandlat PH-kalk, nyponpulver, D-vitamin och sojamjölk.
Min mage är i obalans därför provar jag att ta bort mjölkprodukter.
I nyponpulvret finns massor av C-vitamin och antioxidander. Kan också vara bra för lederna.
PH-kalken innehåller också magnesium som vad jag har förstått hjälper till att kroppen tar till sig kalken. PH-kalken balanserar också syra- bashalten i kroppen.
Det finns ett företag i Ragvaldsträsk utanför Skellefteå som säljer dessa varor på internet.
www.immun.se
Nu ska jag ha det riktigt skönt resten av dan, väntar på att gubben ska komma hem snart. Det blir kycklingryta och ungsrostad potatis till middag och ett och annat glas vin.
Ha det gott!
Kram/Susanne
Det var länge sedan jag ställde mej på vågen. Vikten är ju egentligen inte det viktiga utan det är hur jag känner mej. Men jag kan tycka att det kan vara bra att jag väger mej emellanåt.
De senaste månaderna har jag verkligen inte tänkt mej för alls utan ätit precis vad jag känt för och mer där till, samtidigt med att jag känt mej missnöjd och tyckt att det inte finns några kläder att köpa som passar mej i storlek.
Det finns ju massor med fina kläder att köpa i affärerna. Just nu känns det som måttet är rågat och kläderna blir bara trängre och trängre. Men att göra nåt åt saken är inte lätt fastän jag vet att jag skulle känna mej mera nöjd med mig själv.
Så i morse tog jag tjuren vid hornen och ställde mej på vågen. Jag brukar kliva på vågen
2 - 3 gånger för att förvissa mej om att den visar samma resultat.
Första klivet visar 85 kg...puh!!...andra klivet 82,8....konstigt!...tredje klivet 82,8...
...fjärde klivet 82,8 kg.
Så där har aldrig vågen gjort förut. Men vikten blev ju faktiskt 82,8. Jag hade faktiskt förväntat mej 85 +. Så då får jag vara glad för det, då väger jag ju inte mera än när jag vägde mej sist. Kanske jag har styrketräningen att tacka för det.
Nu ska jag försöka att tänka mej för vad jag stoppar i munnen och äta regelbundna måltider och lätta mellanmål. Att göra drastiska förändringar har inte fungerat tidigare.
Jag tänker väga mej om två veckor igen.
Kram/Susanne
Fick ett sms att mitt paket från Cellbes fanns att hämta på ICA. Nyfiken som jag är så hämtar jag det på direkten. Har visst kommit igång med beställandet nu efter flera års uppehåll.
För det mesta motsvarar det inte förväntningarna, det ska returneras, bytas och hållas på.
Som i höstas då blev det flera turer och man får ju betala returfrakten så det kan bli onödigt dyrt. Fick ett tips som jag annammat denna gång, att beställa två av varje i olika storlekar, för en retur blir det alltid. Så har jag gjort denna gång.
Kommer att behålla en två pack t-shirt BH en vit ärmlös klänning och den blommiga på bilden. Någon bild på mej i klänningen kommer inte att visas.
Problemet är att jag sällan använder det jag köper utan hellre går omkring i mina jeans och
t-shirt. Min självkänsla är inte den bästa. Jag känner mej obekväm när jag klär mej lite finare.
Sanningen är att jag inte kan acceptera att jag är överviktig, vikten smyger sig sakta uppåt och jag har hittills inte lyckats göra nåt åt detta. Det var nog ett halvår sedan jag vägde mej senast.
Då visade vågen 82 kg till mina 163 cm nu väger jag ännu mera som det känns på kläderna.
Det innebär att jag känner mej som en tjocksmock i min nya klänning.
Jag tycker klänningen är jättefin men kanske inte på mej en överviktig 55 årig tant med tjocka ben. Den klär unga slanka bättre än mej. Men inuti är jag fortfarande ung och barnslig.
Problemet är att jag ska tröstäta jämt och ständigt gillar en massa godis och proppar i mej en massa mat. Jag skulle känna mej mycket finare om jag gick ner 15 kg och självkänslan skulle bli mycket bättre. Det finns så mycket fina kläder som jag inte kommer i.
Att det ska vara så svårt med förändring trots att jag inser att jag skulle må så mycket bättre.
Gud.....vilket gnäll....vad är detta för något? Susanne, kan du inte bara acceptera att du duger och är fin som du är?
Vad är detta att gnälla över när det finns så mycket elände i världen.....jag skäms!
Jag kommer att använda min klänning några gånger i sommar och när vi reser utomlands det lovar jag.
Jag väntar på en till klänning som är restnoterad den kommer jag nog också att använda.
Ha det!
/Susanne
