tisdag 28 februari 2012

Mycket just nu

Känner mej hjärntvättad, det är mycket på jobbet just nu. Känner att jag blir väldigt splittrad.
Det kommer nog att vara så under en lång period. Det brukar lösa sig och det är trevligt att ha lagom mycket att göra.

Idag har det varit tö väder och riktigt skönt ute, tog en liten prommenad under lunchen och tittade till mamma. Jag upptäckte i går att jag kanske delat ut för låg dos blodtrycksmedicin säkert under några månader. Så jag har inte sovit så gott i natt. Hennes doser av medicin har ändrats till och från. Ringde VC, det som var antecknat där var lite osäkert. Hon ska få komma och kolla blodtrycket på fredag så får vi se vad det visar. Det ordnar sig som med det mesta.


Ringde för en stund sedan till min kusin i Östersund. Det var så trevligt att prata med honom.
Jag är så dålig på att höra av mig. Det blir ganska sällan att träffas nu eftersom hans föräldrar inte finns kvar i livet längre och dom inte har någon anledning att komma och hälsa på här i Skellefteå längre. Fast vi träffas ju på sommaren förstås och vi kan ju faktiskt åka till Östersund och hälsa på också.


Den här berättelsen hittade jag, den var så fin sa jag måste lägga in den här.

Kom ihåg att våga drömma


En dag kom en människa upp till himlen, precis så som det sker för alla någon gång. Hon blev mottagen av änglarna som tog med henne på en guidad tur i himlen. De visade stolt upp himlens alla mirakel men medan de flög fram och tillbaka noterade människan att de alltid flög förbi samma dörr. Till slut frågade hon varför de aldrig stannade vid dörren och vad som fans innanför den. Änglarna tittade lite besvärat på varandra och såg ut som om de inte riktigt visste vad de skulle svara. Till slut svarade en av dem ”Vi kan inte hindra dig att gå in i rummet men lita på oss – du vill inte gå dit.”¨

”Ok”, svarade människan men började genast fundera på vad som skulle kunna finnas där inne. Vad kunde vara så hemskt att alla änglar i himlen avrådde henne från att gå in? Människan trodde nog att det var bäst att lita på änglarna, men kunde inte släppa funderingarna på vad det kunde vara. ”Men” sa människan till slut till sig själv, ”jag är ju bara en människa.” Och så tog hon några steg mot dörren. För varje steg hon tog blev hon alltmer rädd och nervös. För hennes inre spelades alla hennes fasor och rädslor upp. Med darrande hand öppnade hon till slut dörren, höll andan och var beredd på det värsta. Men rummet visade sig vara fyllt av de mest underbara saker: ett underbart hus, fin bil, stor glädje, en lycklig och nöjd familj, härliga vänner och rikedom som inte gick att mäta.

Uppfylld av lycka och glädje gick människan tillbaka till änglarna och frågade varför de inte ville att hon skulle gå in i rummet. ”Det är ju fyllt med det bästa man kan tänka sig i livet!” utbrast hon.

Änglarna tittade lite sorgset på varandra och såg sen människan i ögonen och svarade ”Allt det här var det menat att du skulle ha fått medan du levde på jorden, men du trodde aldrig att du kunde få det.”

Det är lättare att nå det du verkligen vill än att nå det du bara tror du kan nå. Är det något du verkligen vill kommer all energi att jobba för dig. Det du bara tror du kan nå kräver motivation.

För att inte bli besviken eller för att göra målen realistiska är det vanligt att människor begränsar sina drömmar. Det betyder att vi också begränsar vår naturliga flow, längtan, kärlek eller vad du vill kalla det.

Vissa tar bara det de får och försöker vara nöjda med det, trots att de längtar någon annanstans. Realistiska mål begränsas av vårt sätt att se världen, av våra rädslor och vad vi tror är möjligt. Det kan ibland hindra oss från det vi egentligen vill ha och drömmer om.. 

Ha det!
/Susanne


2 kommentarer:

  1. Det var en fin och tänkvärd liten berättelse...
    Hoppas det ordnar sig med din mammas medicin så att du får lite lugn igen.
    Kram Annelie

    SvaraRadera
  2. annelie bergman1 mars 2012 10:30

    hej förstår att de kan bli förmycket, jag har oxå haft lite tufft ett tag igen nu, blir liksom tom i allt. kram på dej får höras mer. kram kram annelie b

    SvaraRadera